livetsting

Ibland önska jag att man bara kunde stänga av. Stänga av hela kroppen. Alla tankar och känslor. Bort med er bara.

 

Vet inte längre hur jag ska bete mig, vad jag kan säga eller vilka tankar jag har rätt att tänka. Känner bara som att hela jag är fel. fel fel fel. Sudda ut mig. Jag är bara jobbig och krävande. Inget jag säger eller gör har någon betydelse. 

 

Dumförklarad, utskrattad och irriterande. 

 

Jag har ingen rätt i mina tankar, åsikter och känslor. 

Från och med nu så tänker jag stänga av, stänga av helt. Jag tänker sitta här och bara vara. Den som vill ha något av mig, kom och ta det. Den som vill ha min kärlek kan få den villkorslöst. Jag har massor med kärlek att ge men ingen som vill ha den, 

 

Känner mig bara äcklig, ful och jobbig. 

 

"ta inte i mig" så känns det som personer skriker så fort jag rör vid dem. 

 

Ångesten är total! 

 

Borde söka upp en läkare och få hjälp. Så att jag kan få känna lycka och sluta ha ångesten som trycker  mot mitt bröst. Men det kanske är meningen att jag ska må så här. Kanske blir allt runtomkring lättare att leva med då. 

 

Jag ska bara acceptera, visa förståelse och finnas här för allt och alla. Vem finns här för mig? Vem bryr sig om hur jag känner, mår och vad jag vill?