livetsting

Det är underbart med barn. På alla sätt och vis. Och visst är jag tacksam för att få vara hemma med dem, men det är inte bara en frid och fröjd. Tiden går fruktansvärt långsamt och varje dag är den andra lik. Rutinerna är dem samma dag ut och dag in. Man sitter här mest och låter tiden rinna iväg. Längtan efter att pappa ska komma från jobbet är påtaglig hela dagen. 

När han kommer hem kan man andas ut lite. Få lite mer saker gjorda. Kanske ta en dusch, raka sig eller ta en promenad helt själv. 

Felix är nu 6 månader och ytterligare 6 månader ska jag gå hemma. 

Jag längtar ut. Jag längtar efter att få gå till jobbet. Känna mig behövd och tjäna pengar. Lämna huset utan familjen. Få egentid. 

Varför heter det mammaledig? Vadå ledig? Ja man är ledig från jobbet för att vara hemma och vara mamma. Enbart mamma. För det är vad jag är. Jag är mamma. Älskar att vara mamma, misstro mig inte. Men ibland vill Jag få vara Lisa också. Bara vara Lisa. 

När man går hemma så här länge så är det lätt att tillslut bli ganska blind och tappa energin. Ingenting blir gjort. Bara det allra nödvändigaste. Man vet knappt vad det är för dag. 

Känner mig inte på topp som mamma just nu. Sitter mest här hemma och glor. Jag vill ju ta med barnen ut och hitta på saker. Om Jag ändå hade körkort. Då hade det blivit lättare. 

Låter jag knäpp? Är det jag skriver konstigt? 

Jag älskar Att jobba. Att bara få tänka på något annat för en stund. Men framför allt att få sakna familjen och barnen. Man måste få komma bort en stund för att få sakna. 

Men som sagt Jag älskar att vara mamma och få vara med barnen. Det blir lite mycket ibland bara. Men jag är väldigt tacksam för det jag har. Snart är jag tillbaka i arbetslivet igen och då kommer jag sakna dessa dagar. 

Kram på er